Klockan 8 kom jag in för lugnande medel som smakade fy och äckligt - fick det i drickform. Sedan var det vila i 20 min och jag han blunda en liten stund innan det var dags. När allt väl började så var det bedövning först och ansiktet kändes som en fotboll, allmänt stort och efter det körde de på. Första visdomstanden gick galant men inte den andra... Då var det komplikationer för min tandläkare som fick kalla in en annan och sedan var den borta. Några stygn och sedan bort med tandkött - jag hade klarat mig igenom detta! Får även inte glöms att jag fick en pulsmätare på fingret och blodtrycksmätare på armen så att allt skulle se bra ut. I vissa fall Pep det till som jag inte alls var beredd på och då blev jag lite fundersam men sen när det kom igen så förstod jag att det inte var något farligt. När jag sedan var färdig så hade jag komplikationer att ta mig därifrån, mådde lite illa så sköterskorna la mig ner igen och sa sedan att - nu har du i alla fall fått tillbaka färgen och då vandrade vi tillbaka till mitt "bås" där jag hade vilat innan. Då släppte alla känslor när jag såg pappa sitta där. Han sa att det var jobbigt att vänta på mig och jag hade ingen aning eller tidsuppfattning hur lång tid det tog när jag opererades men allt var över i alla fall. Och om ansiktet kändes som en fotboll innan så kändes det mycket större efteråt sen! Åkte hem vid 11 och på vägen hem så hade det hänt en olycka där en dam virrade omkring och pappa - så snäll som han är - stannad vid vägen för att hjälpa. Jag satt kvar och efter en stund kom smärtan! Usch vad jobbigt det var, jag gick ut ur bilen i hopp om att han skulle komma och köra hem mig vilket han gjorde för brandbil och ambulans var på plats - tack och lov. När jag väl kom hem slängde jag mig i soffan och smärtan var total! Aldrig varit med om något liknande. Tog tabletter som inte ville hjälpa direkt utan det kändes som en evighet allihopa. Jag bytte plats i soffan i hoppet om att ja skulle somna och jag tror att jag lyckades sova i 40-50 minuter.... Sedan vaknade jag och kände mig något piggare men större i ansiktet... Bedövningen hade nu släppt helt vilket inte var så jätteskönt men bara att gilla läget. Timmarna tickade på, mamma kom hem och jag försökte flera gånger att sova och det gick men bara i högst en timme. 20.30 någon gång mådde jag som värst, var jättevarm och mådde illa! Har inte spytt på jättelänge men nu kom det... Upp i duschen och försöka somna. Vaknade igen klockan 23 och låg vaken till 00.43 tills jag kände att nu får det vara nog, i med värktabletterna och försöka somna om. Det funkade till klockan 5 och sedan dess har jag varit vaken med en sovande Hugo på bröstet och en underbar mamma som offrade sig att sova nere i soffan med mig ❤️ alla i min närhet ska ha ordentligt med TACK, som ställer upp jämnt ❤️❤️❤️Vad jag ska göra nu vet jag inte men magen kurrar och det är förståeligt när jag inte får i mig så mycket, inte ätit efter jag spydde och innan fick jag ner lite yoghurt. Hoppas denna dagen blir bättre och lite enklare än gårdagen!
