❤️

Hugo Hugo Hugo... även om det bara har gått två dagar så gör det fortfarande oerhört ont. Du har berört så otroligt många människor så jag vet att jag inte är ensam om det. Jag har till och med lyckats få sår eller dylikt runt mina ögon och min näsa på grund av alla tårar. Jag grät nog i ett dygn från onsdagen - torsdagen... det fanns inte många uppehåll. 

Igår lyckades jag ta mig till jobbet i alla fall.
Det var oerhört tufft i början men sen gick det bättre och bättre. Jag har märkt av att det är som värst på kvällarna. Dagarna går okej men kvällarna så kommer det små tårar ner för mina kinder. Nätterna har varit värst fram tills denna natten då jag har haft sån himla panik och ytterst få sömntimmar. Under natten till torsdagen och igår så samlade jag väl max ihop 4-5 timmar. 

Men inatt, som sagt, så lyckades jag äntligen få sova ❤️
Det var nog för att jag var helt slut. 

Igår var det många som frågade om vi skulle skaffa en ny hund. Jag och J har alltid tyckt att det var självklart att vi skulle ha hund och har alltid velat haft. MEN... nu vet jag faktiskt inte längre. Det är kanske lite för tätt in på men just nu så vill jag inte gå igenom detta en gång till. Det har gjort alldeles för ont och gör fortfarande så klart. 

Hugo, du var så klockren. Inte vilken hund som helst. Man skaffar inte en ny för att ersätta dig som man har förlorat men det känns ändå svårt. 

Vi får väl se vad framtiden har att erbjuda ❤️

Min gammelfarmor och farfar och alla andra hoppas jag tar väl hand om dig där uppe i alla fall. Det kändes som ett tecken igår i alla fall när jag slutade jobbet för då var det strålande sol. 
Som om du skulle visa att du har det bra nu ❤️

(null)

(null)

(null)

(null)

Sov gott ❤️

Så tacksam att du fick somna in hos mig och oerhört tacksam för den stunden ❤️ Jag fick bära dig till din sista vila under ditt favorit träd i trädgården ❤️ 
Vi är samlade allihopa och J;s stöd var enormt skönt att ha ❤️ (null)

Tomhet

Du lämnar ett sånt oerhört tomrum efter dig. Min allra bästa vän i 8 år. Ditt liv skulle inte sluta än, inte nu. Du har varit en kämpe från dag 1. In och ut hos veterinären med ögon/öron problem, problem med tassen/benet och blåsljud på ditt lilla hjärta. Men trots allt det så har du funnits där i vått och torrt! Oavsett hur ledsen eller glad man har varit så har du kommit upp i famnen. Igår var sista kvällen med dig och idag har vi sagt hejdå. Igår kunde du verkligen känna att något var fel. Det var som om jag kunde se det i dina vackra bruna små ögon. Du slickade och tvättade rent mina tårar i hela ansiktet väldigt länge igår. Det fanns liksom inget stopp någonstans. 
Jag minns när du kom hem till oss för lite mer än 8 år sedan. Vi klickade direkt!

Vi sov tillsammans från första stund, även om den natten innehöll väldigt många vakna timmar eftersom du vägrade sova. Vi har gått på oändliga promenader som har slutat med oändliga bilder, inte minst på oss två tillsammans. Jag ska försöka hitta så många som möjligt och bara rada upp dem här ❤️ 

Du var något alldeles extra och var oerhört social. När man gick på promenad med dig kunde okända personer (för min del) stoppa oss och fråga om det inte var Hugo ❤️

Du lämnar ett sånt stort tomrum hos många, inte minst nu när julen närmar sig eftersom morfar och mormor alltid gav dig så mycket gott, speciellt då. Det har dem alltid gjort till sin lilla bebis. 

"Det är klart Hugo ska vara med" - du har alltid varit en självklarhet i alla sammanhang.

Det kommer vara jobbigt ett tag framöver men jag vet att vi ska kämpa, om inte minst för din skull - det är ju trots allt det som du har gjort hela ditt liv! 

Tack för allt du har gett till oss och att jag fick hålla dig när du i lugn och stillhet fick somna in i min famn❤️
Hugo 2010-09-02 - 2018-11-15 ❤️

(null)

(null)

(null)