Ekar

Här ekar det tomt med min frånvaro.
Jösses det blir bara mindre och mindre här... suget efter att skriva är väl inte jättehögt kanske samtidigt som jag älskar, varje år, att gå tillbaka och se vad jag har gjort. 
Aja jag får skylla mig själv.

Nu har det gått två veckor sedan min allra bästa vän fick somna in. Det har nog gått "lättare" för mig att ta mig igenom detta på grund av att jag inte bodde med honom dem sista 3 åren. Blir nog inte lika påtagligt som för alla andra. Självklart var jag oerhört ledsen men jag tror nog att det "gick över" på måndagen, veckan därpå. 

Det har varit fullt upp som vanligt och nu har vi, läs jag, fyllt det sista rummet i huset. Nej källaren är fortfarande kvar men det ser vi inte som någon bo-yta direkt utan bara förvaring :) 
Det fick bli ett sovrum/gästrum på övervåningen. Kan vara bra att ha, speciellt i framtiden kanske om vi skulle få barn. Känns som om det är lite mer yta till spjälsäng/skötbord och lite annat sånt som behövs då.
Men just nu så blir det som ett gästrum ifall någon skulle vilja sova över. Kan vara bra till mina småbröder till exempel.

Alla mina bröder hjälpte i alla fall till. Den äldsta fick åka med till Ikea och dem små hjälpte till med monteringen.
Tyckte det blev väldigt bra i alla fall ❤️

(null)

(null)


❤️

Hugo Hugo Hugo... även om det bara har gått två dagar så gör det fortfarande oerhört ont. Du har berört så otroligt många människor så jag vet att jag inte är ensam om det. Jag har till och med lyckats få sår eller dylikt runt mina ögon och min näsa på grund av alla tårar. Jag grät nog i ett dygn från onsdagen - torsdagen... det fanns inte många uppehåll. 

Igår lyckades jag ta mig till jobbet i alla fall.
Det var oerhört tufft i början men sen gick det bättre och bättre. Jag har märkt av att det är som värst på kvällarna. Dagarna går okej men kvällarna så kommer det små tårar ner för mina kinder. Nätterna har varit värst fram tills denna natten då jag har haft sån himla panik och ytterst få sömntimmar. Under natten till torsdagen och igår så samlade jag väl max ihop 4-5 timmar. 

Men inatt, som sagt, så lyckades jag äntligen få sova ❤️
Det var nog för att jag var helt slut. 

Igår var det många som frågade om vi skulle skaffa en ny hund. Jag och J har alltid tyckt att det var självklart att vi skulle ha hund och har alltid velat haft. MEN... nu vet jag faktiskt inte längre. Det är kanske lite för tätt in på men just nu så vill jag inte gå igenom detta en gång till. Det har gjort alldeles för ont och gör fortfarande så klart. 

Hugo, du var så klockren. Inte vilken hund som helst. Man skaffar inte en ny för att ersätta dig som man har förlorat men det känns ändå svårt. 

Vi får väl se vad framtiden har att erbjuda ❤️

Min gammelfarmor och farfar och alla andra hoppas jag tar väl hand om dig där uppe i alla fall. Det kändes som ett tecken igår i alla fall när jag slutade jobbet för då var det strålande sol. 
Som om du skulle visa att du har det bra nu ❤️

(null)

(null)

(null)

(null)

Sov gott ❤️

Så tacksam att du fick somna in hos mig och oerhört tacksam för den stunden ❤️ Jag fick bära dig till din sista vila under ditt favorit träd i trädgården ❤️ 
Vi är samlade allihopa och J;s stöd var enormt skönt att ha ❤️ (null)