Hopplöst

Nu är livet väääääldigt väldigt jobbigt och det känns som en fruktansvärt lång uppförsbacke med konstanta hinder. 
Det började med att vi skulle renovera början av källaren bara. Gipsskivor har åkt upp men nu får vi stanna där tillsvidare för vi har mer problem att ta itu med nere i källaren. 
Det är mögel och det ena efter det andra. Bastun är borta som vi aldrig har använt och det känns som om detta kan bli kostsamt.... 

Vi river massa träkonstruktioner osv och min panikångest bara växer och växer. Nu ser jag allt i svart och är väldigt nere. Panik panik panik. Jag som mådde så bra över golfen och tillvaron men nu vet jag inte. Läser besiktningsprotokollet om och om igen men ja vet varken ut eller in. 

Vet inte vad vi ska göra. Behöver någon som säger alla steg så det går att bocka av... jag kan inte. Jag kan inget, inget om sånt här...

Denna natten är den första som jag inte somnar på. Vill inte falla tillbaka i denna hålan igen som jag vet är så jobbig att ta sig upp ifrån.