En månad av saknad

En månad av sorg

En månad av kamp 

Kommer ihåg det som det var igår. Jag hade en känsla innan jag gick och la mig att jag måste ha på telefonen ifall något händer. Sover alltid med ljudlöst och "stör ej". Jag sov hos mamma och jag minns att jag vaknade upp klockan 4 (den 14:e juni) med just ett missat samtal från J klockan 23:50. Där och då tänkte jag att nu är det kört, nu är det över. Men jag hade även ett litet hopp om att det har "lugnt" eftersom det "BARA" var ETT missat samtal... 

Den 14:e juni gick jag iväg till jobbet som vanligt klockan 7 och klockan 8 rasade min värd fullständigt när jag fick smset: h*n har somnat in. 

Jag blev så tom och det var ofattbart men ändå väntat. Att min känsla har varit så rätt var riktigt skrämmande och jag blev rädd för mig själv som nästan hade förutspått detta... 

Från jobbet tills det att jag träffade mitt hjärta, gick det väldigt fort och hela den dagen, den 14:e juni var bara ofattbar. 

Har inte gått en endaste dag från 14:e utan en tanke till dig ❤️ även om vi "bara" fick lite drygt två år tillsammans så gjorde du stort intryck. 

Saknaden är som sagt enorm och tomrummet är stort ❤️

Vi älskar dig ❤️